It's not alright, but it's ok
Jag vet inte riktigt om jag ska tycka om denna dagen. Var sjukt trött imorse när jag vaknade, 3 timmars sömn, så det är inte så konstigt. Men jag pallrade mig upp & fick iväg ungarna till skolan. Sen mötte jag upp Maggan & hennes host-kid så power-walkade vi i typ 1 timme. Sen åkte jag till diabetes-doktorn för att lämna in lite papper. Sen kom jag hem, dushade, åt lunch & njöt av solen. Somnade i solen, skönt dock. Så långt var dagen bra men nu bara vände det. Beror väl mest på att en viss person hörde av sig. Jag vill inte ta itu med det. Men jag känner att jag måste. Det måste få ett slut, funkar inte att hålla på såhär.
Det känns som om jag målat in mig själv i ett hörn ibland. Men jag har så lätt för att öppna mig & så svårt för att såra andra. Men jag gör det ändå omedvetet genom mina handlingar.
Kommentarer
Trackback